Förlossningens avslut
Ballongen som jag skrev om i förra inlägget, den drog de i två eller tre gånger, sedan ramlade den ut, då drog man igång det värkstimulerande droppet. Jag var nu öppen 3-4 cm.
Droppet gjorde sitt jobb och värkar började, men öppnade mig mer gjorde jag inte...
När kl. Var typ 22 på kvällen bad jag om att få Epedural, för att kanske få sova en stund, vilket de utlovade att jag skulle få göra.
En överläkare från Narkosen kom och satte dig epeduralen, som ganska snabbt började göra sin verkan. Förutom i ena sidan av magen, där låg en smärta kvar, som blev starkare och starkare! Jag tänkte ju att det där skulle ge med sig, bara epeduralen
skulle kicka in för fullt, men icke!
Tillslut kom en annan narkosläkare som skulle justera så att all smärta skulle försvinna. Hon fixade de och efter en stund kom det smärta även i andra sidan... Barnmorskan som jobbade den kvällen sa tillslut till mig, "Jag vet att du har sagt ifrån
dig att prova Tens, men när man har så här lokala smärtor så är det en av de bättre smärtlindringarna."
Jag tänkte att, ja visst, vi provar. Men det var jätte svårt att få till! Så den togs bort tillslut. Tillsist bestämde man att stänga av droppet en stund och lägga om epeduralen.
Då försvann all smärta i magen, och trycket nedåt började kännas mer, så som det ska vara.
Men tillslut blev det trycket bara värre och värre! Det var som krystvärkar, fast jag inte var öppen mer än 4 cm!
Man bestämde att ändå försöka öka droppet i styrka för att försöka få ut nån effekt och ev. Att jag skulle öppna mig mer!
Men kl.8 på morgonen hade jag öppnat mig 5 cm. Jag har legat med olika smärtor i ca.24 timmar utan någon egentlig vila och jag hade sedan ett par timmar börjat fråga om Kjejsarsnitt, för det kändes som att inget hände! Man provade att sticka hål på fosterhinnan,
men eftersom jag hade så lite vatten kvar, hände inget.
Då kom läkaren in och morgon personalen och de började titta på de olika kurvorna för mina smärtor och på bebisens hjärtfrekvens, och så frågade de mig: Hur känner du?
"Jag vill bara få ett slut på det här nu, för jag orkar inte mer nu!" Svarade jag, var på läkaren bestämmer att vi gör ett akut kjejsarsnitt. För nu hade också bebisen börjat bli påverkad.
Så då stängdes all dropp av och man började preppa för operation. Och en stund senare kördes jag upp för kjejsarsnitt.
Fredrik fick byta om till operations kläder och jag fick en rejäl bedövning som verkade från bröstet och nedåt. Sen tog det inte lång stund för än vi hörde vår sons första skrik!
Fredrik fick följa med ut och tvätta av honom och väga och mäta honom, sedan kom de tillbaka till mig. Man la honom på mitt bröst och han låg och tittade med stora ögon på mig! Så fantastiskt fin! ❤️
En stund senare kördes vi it från operationen och in på ett rum för att avvakta att bedövningen skulle släppa.
Efter alla olika dropp och preparat så skakade hela min kropp helt okontrollerat. Det avtog efter ett par timmar.
Efter att operationspersonalen godkänt mig så kördes vi upp till BB där vi fick ett rum.
Där fick vi stanna i nästan en vecka, efter en massa händelser som jackan berätta mer om vid nästa inlägg. Men här var i alla fall slutet på min förlossning.
Det vart på inget vis på något sätt som man tänkt sig, men jag känner ändå att de tog väl hand om oss.
Stort tack till all personal på Akademiska Sjukhuset!