Angelica Örneholm

Delvis för att jag gjort ett kejsarsnitt och då vill de att man stannar två-tre dagar för att se att såret läker som det ska och att jag verkar må bra osv. Och dels för att när läkaren undersökte vår lille pojk så tyckte han att han hade lite snabb andning, så han ville göra lite uppföljande prover. Han var också lite gul, så de ville ha lite koll på det. 

Det blev en hel del blodprover, som visade att han även hade lite lågt blodsocker och därför ville de att vi skulle prova att tilläggsmata med ersättning. 

Ersättningen märktes det direkt att han inte gillade. Han kräktes varje gång och han ville inte riktigt äta den. Amningen funkade så där för han fick inte riktigt grepp och en av dagarna hade vi en sköterska som blev så stressad av det låga sockret att hon inte riktigt hjälpte mig och som stressade mig också, så den dagen var ingen kul dag! Men på kvällen kom en annan sköterska som jobbat med amning i 30 år, hon visste hur hon skulle få lillen att äta ersättningen utan att kräkas och så visade hon mig en amningsnapp, som gjorde att lillen äntligen fick grepp! 

Därefter blev blodsockret bättre, gulheten lättade, men andningen var fortfarande lite snabb så läkaren ville göra några extra undersökningar, för säkerhets skull. Så vi gjorde ultraljud på hjärtat och röntgen av lungorna, de visade inget. 

På lördagen satt vi och väntade på att en läkare från Barnintensiven skulle komma och göra sin rond hela dagen och vid 17:30 kom han äntligen och vi blev utskrivna. Äntligen! 

Vi hade inte haft brottom där ifrån utan kände oss trygga där vi var och det kändes skönt att de var noggranna med alla undersökningar på lillen, men på lördagen började vi verkligen längta hem! Så när vi fick veta att vi kunde åka skyndade vi oss att packa ihop allt och så åkte vi och hämtade Kira hos Fredriks mamma och sen åkte vi hem!