Angelica Örneholm

Denna dag har spenderats hos min mor och far med mina syskon och min syster son.
Påskmat stod självskivet och så en massa bus med lillen som har pippi just nu på att säga nej till allt!

På senaste så har ett ämne varit en het pannkaka i de flesta gruperingar jag varit i. Och jag börjar bli lite rädd känner jag. Det handlar om invandrare och invandrar politik.
Det som gör mig rädd är att jag mäker att åsikter som jag inte överhuvudtaget vill höra liksom bara slinker ur folk utan minsta tanke käns de som...
Bara för att man bor i ett vistt område så är man både kriminell och farlig. Man har liksom en stämpel beronde på var man bor.
Och sen handlar det också om att vissa av mina vänner sitter på åsikter som handlar mer om invandring till vårt land som jag, visst kan förstå vad de menar men jag vill inte hålla med! Jag tycker inte att de är fel att låta människor som är jagade och som känner att de inte kan bo kvar i sitt land få komma in i vårat land.
Varför skulle de vara fel?
De som är lustigt är att dessa kommentarer som jag hör komma inte bara handlar om "svarta" människor utan även om andra folk grupper, som "finnar" tex.
Jag blir lite oroad och känner att jag måste göra nått! Jag vill få alla som är unga nu att förstå att man inte ska dömmma någon för hur den ser ut, vilken hudfärg den har, var den bor eller var den kommer ifrån.
Släng inte ur er ogenomtnänka kommentarer uten tänk till först.

Och jag kan också tillägga att jag vet hur det är att folk har fördommar om en. När jag kom hem från min tid som jag studerade i Stockholm och örjade träffa F då spred sig en massa rykten om mig hit och dit. Och mycket pga. att jag vågade stå upp ich säga: Ja, jag tror på Gud. Jag är kristen.
Urfånigt! Men det finns så många fördommar mot mig och de som jag känner i min omgivning så de är SJUKT!

Jag vill nu inte påstå att jag på något vis är en bättre människa, för jag har också mina fördommar och så, jag kan också dömma människor och de e fel men jag försöker verkligen tänka mig för OCH när jag gör de så är det inte pga av hudfärg eller så som jag dömmer någon. Jag försöker verkligen ge alla jag möter en chans att få visa att det första intrycket var fel som jag kan få ibland och ibland så var de fel och ibland så är de bara så att jag inte tycker om personen. Och så är de ju! Man kan inte älska alla och alla älskar inte mig.

Ber om ursäkt om någon känner sig utpeckad eller påhoppad av detta inlägg, men det är en smått oroad person som känner att jag behöver få ur mig detta och se om jag kan komma på något smart efter att ha skrivit ned det.

Ha de bra!

Kram!